67,1 kg imorse! Trots att jag överåt igår så har jag gått ner i vikt sedan i förrgår. Visst det är bara två hg men ändå. Jag var helt övertygad om att jag skulle väga 68 igen. Trots det kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket jag hade gått ner om jag inte hade överätit igår. Då hade jag nästan varit på min gamla vikt till brölloppet som är idag. 66,6 kg är den gamla vikten jag pratar om. Jag vet att det är mycket och det är absolut inte mitt slutmål. Men jag känner att om jag kommer ner till 66,6 kg igen så kan jag lägga allt dåligt bakom mig och fokusera till 100% på vikten igen. Ända sedan jag gick upp i vikt igen har min motivation varit stendöd. Men nu känns det bra. Om man bortser från festen idag där jag kommer vara tvungen att äta mängder. :( Min kusin har ätstörda vänner och märker av minsta lilla tecken på mig. Sjutton också. Men men, jag ska fokusera på det som är bra. Vågen visar mindre, jag har inte spytt på flera månader och jag har inte skurit mig på flera månader. Toppen!

Det gick bra med maten igår. I vanliga fall brukar det gå bra hela dagen men så börjar jag moffa på kvällen. Igr gjorde jag inte det. Igår stod vågen på 68,1 kg och idag stod den på 67,3 kg. Nu är jag snart nere på samma vikt som när jag startade bloggen. Jag har som sagt pendlat otroligt i vikt sedan jag började skriva här. Men nu ska jag ner igen.

    Det är massor med bra saker som kommer på köpet nu när pappa ska gifta sig. Förut har jag bara nämnt att det är en bra motivation för viktnedgång. Förutom det måste jag även storstäda mitt ack så stökiga rum. Och tro mig, jag överdriver inte när jag säger att det är sjukt stökigt. I vilket fall, det innebär att jag får motion när jag städar, tankarna från mat hålls borta och jag hinner inte äta. Plus att jag får ett jättefint rum. :D

För första gången på en månad tog jag mod till mig att väga mig idag. 68,1 kg visade den. Jag vet 68,11 kg till 175 cm är äckligt. Riktigt vidrigt faktiskt. När jag började blogga här vägde jag 67 kg och innan dess vägde jag nästan 66 kg. Vart gick det snett? När började jag gå upp i vikt igen? Sanningen är den att jag vet faktiskt inte. Men jag måste gå ner ännu mer tills på lördag. Jag vägrar att se ut som en uppsvälld gris på min pappas bröllop. Som jag nämnde tidigare kommer min kompi som också är pro att vara där. Även mina kusiner. Att jag inte vill vara tjock inför en annan pro är väl ganska självklart. Av någon helknasig anledning är jag också livrädd för att se fet ut inför mina kusiner. Det är nog för att jag träffar dem otroligt sällan och känner att jag måste bevisa något. Vad jag ska bevisa vet jag inte själv. Jag vet ju att de aldrig skulle tycka mindre om mig för att jag inte har gått ner i vikt sedan jag såg dem sist.

    Strunt samma. Sommarlov är så sjukt bra ur viktsynpunkt. Jag får sköta mig själv och ingen lägger märke till om jag äter eller inte. Dessutom blir jag peppad då jag inte vill vara ett fetmaäckel när jag återvänder till skolan i höst.

Nu är jag tillbaka. Återkallad till verkligheten. Helgen har tillbringats i stugan vilket är både bra och dåligt ur matsynpunkt. Det negativa är att jag äter jättemycket när jag är där och jag kan inte smita undan då jag hela tiden är i närheten av mamma. Dte positiva är att jag har två hundar att rasta varav den ena är outtröttlig. Så det blir en del motion också.

    Från det ena till det andra. På lördag ska pappa gifta sig. för några veckor sedan skrev jag här i bloggen att det var utmärkt då jag ville gå ner i vikt till brölloppet. Tror ni att jag har gått ner något då? Det kan jag ju säga att jag inte har. Jag har gått ner 4 hg men inte ett gram mer än så. Jag vill inte visa mina feta ben på lördag. Min kropp kommer förstöra klänningen. Jag tror också att en kompis till mig som också är pro kommer till bröloppet. De blir så otroligt pinsamt att se hur smal hon har blivit när jag själv har gått upp i vikt.

Hej allihopa. Jag hinner inte skriva något speciellt nu för jag ska iväg med familjen till våran stuga. Jag kommer antagligen lysa med min frånvaro fram till måndag eller tisdag då det internet som finns i stugan är otroligt segt. Hoppas att ni inte slutar att koolla i bloggen för jag lovar att inte gå under jorden. :) Jag sammanfattar allt som hänt under helgen när jag kommer tillbaka.

Starve on!

Idag har jag haft skolavslutning. Det känns så sjukt skönt att ha första året avklarat. Nästan alla jag har pratat med tyckera att första året är jobbigast och att det blir bättre i tvåan. Men för att hålla mig i tiden. Nu är det sommarlov. Och det betyder att jag förhoppningsvis kommer gå ner en del i vikt. Eftersom de andra i min familj jobbar är det ingen som håller koll på vad jag äter. Jag kommer inte heller behöva så mycket energi eftersom jag inte har något plugg att tänka på. Det här är en bra dag förutom att jag och några kompisar firade sommarlovet på restaurang idag. Men jag tog en sallad och jag tror att den var ganska nyttig.

Åh, jag blir så glad av vädret som ahr varit den senaste veckan. Alla bekymmer känns mycket mindre när vädret är bra. ett bekymmer som dock består är j udet här med vikten. Jag har köpt en bikini idag! Och tro mig, jag provade ut bikinin otroligt fort. Allt för att slippa se mig själv i de hemska provrumsspeglarna. De framhäver verkligen allt man egentligen vill dölja. Och nu är jag ännu mer övertygad om att rumpan och låren är mitt största problemområde. Magen kan jag stå ut med men fi fan när jag kollade på bikinitrosans storlek. 38! Jag drar 38 i bikiniunderdelar. Så nu vet ni det, den hemska sanningen om mig.

Nu känner jag att jag börjar gå nedåt igen. Men jag vågar ändå inte ställa mig på vågen igen riktigt än. Jag är rädd för att tappa all motivation och börja "hetsa" när jag ser att siffrorna fortfarande är alldeles för höga. Det är inte ens säkert att jag har gått ner ett endaste gram i vikt. Men magen känns i alla fall inte lika uppsvullen som den brukar göra.  Tyvärr så är det fredag ifag och jag hoppas innerligt att vi inte harn ågot onytigt hemma. För jag vet att om någon ställer fram smågodis á la center eller plopp så kan jag inte stå emot. Min självkontroll brister direkt. Det är en skam att erkänna det men jag måste inse fakta föratt kunna göra någonting åt saken.

    Har ni tänkt på hur många proana-bloggar det finns egentligen? Varför har jag blivit en av de bloggarna? Jag utmärker mig väl inget särskilt mot alla andra som säkert skriver ungefär samma sak. Anyway, jag tänker fortsätta skriva i alla fall. Det är så skönt att få skriva av sig och dela med sig. Varje läsare är guld värd i mina ögon. Puss på er! :)