Min hjärna skolkar. Hoppas att ni har överseende med att mina blogginlägg inte duggar tätt nu under sommaren. Jag vill skriva här men min hjärna stretar emot. Och självklart vinner den fighten. Det är därför jag inte skriver så överdrivet ofta.

    Om hjärnan vinner kampen mot bloggen så vinner magen kampen när det kommer till mat. Jag kan ju inte kontrollera mig själv. Vilken skam. Förra veckan gick jag ner till 65.8 kg. Även om det är mycket så är det den lägsta vikten jag har haft. Tyvärr så har jag nog gått upp en del, igen! Fan att jag ska åka till mamma. Jag kommer inte undan här och varför ska jag vara hos henne veckan innan jag åker på semester? Jag kommer vara fetast på stranden i år också. Det värsta av allt är ändå att pappa börjar oroa sig för mig. Hemma hos pappa har jag haft min frizoon. Det är ju för sjutton platsen där jag har fått verka i fred. Men nej då, nu måste jag bli ännu mer försiktig även där.

Idag är en bra dag. Trots att jag inte kunde sova i natt. Jag gick och lade mig vi halv två för att jag skulle orka upp och träffa en kompis en dag. Men självklart kunde jag inte sova och jag somnade inte förren 06:30. Självklart försov jag mig också. Men det härliga med denna dag är att jag väger 3 hg mindre än jag någonsin har gjort till den längden jag har nu. 66.3 kg. Jag ska fortsätta nedåt men det känns så skönt att i alla fall ha passerat den magiska gränsen (66.6 kg) minst en gång. Den vikten har verkligen ställt til ldet för mig.
Tyvärr kom just min plastmamma in och sade att vi ska äta pizza. Men jag får väl se om det finns någon sallad att beställa istället.

Kärlek till er alla

Jag är så uttråkad! Starten på det här sommarlovet har varit minst sagt seg. Jag har i princip inte gjort någonting. Inte umgåtts med vänner och inte solat på grund av det dåliga vädret och min feta mage som jag inte vill visa. Men jag hoppas verkligen att vi ska åka utomlands i år. Det lär jag få veta nästa vecka. Det jobbiga just nu är att jag känner mig så förvirrad. Jag vet vad jag vill (bli smal) men jag vet inte hur jag ska nå dit. Det känns som att jag påbörjar något bara föra att byta ut det och påbörja något nytt två dagar senare. Det är nackdelen med att vara en otroligt rastlös person. Jag måste hela tiden göra nya saker, jag gillar inte att hålla fast vid det gamla. Fördelen med att vara rastlös är att jag älskar träning. Tyvärr har jag ju ingen nytta av det nu under sommaruppehållet. Jag älskar min dansträning så mycket att all annan träning känns meningslös och tråkig.

För att komma med en bra nyhet i stället. Jag hade inte gått upp så mycket i vikt som jag trodde. Visst några hg att jag lagt på mig men det var långt ifrån så mycket som två kg.

Jag är tillbaka efter en mycket trevlig helg vid familjens stuga. Mycket mygg och tyvärr mycket mat men vad fan, nästa vecka är jag hos min kära far. Då ska vågen visa mindre igen. Jag känner mig som världens sämsta människa. Jag blir ju aldrig smal. Just nu väger jag säkert mer än när jag startade bloggen. Ätstörning UNS är en jävla skitstörning. Jag hatar den.Jag mår skit över min vikt och det kontrollerar mitt liv men trots det kan jag inte gå ner mer än sju kg i vikt innan det går uppåt igen. Det betyder att jag aldrig kommer få njuta av min egen framgång. Fuck! Vi kanske, kanske ska ta en sista minuten-resa om två veckor och jag vägrar att se ut så här. By the way, kebabmonstret hälsade på hos mig idag.

Jag är så lycklig idag. Det var två veckor sedan jag fick sommarlov och nu fick jag veta mina betyg. Jag visste vad jag skulle få redan innan men nu finns det på papper. Jag fick bara betyg i ca fem ämnen nu efter första året men jag är ganska nöjd om det inte vore för att jag var på gränsen till MVG i flera ämnen.

VG i engelska på gränsen till MVG. Samma sak i samhällskunskap.

Jag blev godkänd i matten och bilden. Det är min största bedrift då inget av de ämnena är min starka sida. Det jag är mest nöjd med är ändå medieproduktionen. Jag fick MVG och det roliga är att jag verkligen inte hade väntat mig det. Jag trodde på ett godkänt.

Medieproduktion innebär att jag fick MVG i alla textämnen (reklam, information och journalistik) men även rörlig bild, foto och grafisk kommunikation.

Jag förstår att detta är tämligen ointressant för er men jag var tvungen att skriva av mig lite. I matväg har jag inte så mycket att säga idag då det inte har hänt något speciellt. Men för er som läste mitt förra inlägg kan jag berätta att jag antagligen följer med till stugan. Det innebär att jag int ekommer kunna uppdatera här på några dagar. Men håll utkik i alal fall.

Help! Jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag har inget att göra på midsommar. Antingen åker jag med mamma och Tommy till stugan eller så stannar jag själv hemma. Det är här dilemmat kommer. På ett sätt vill jag åka till stugan. Det är mysigt. Nackdelen med det är att jag får massor av mat och jag tvingas stå ut med min överhypade plastpappa. Fördelen med att vara själv hemma är att jag kan äta precis hur lite jag vill. Det jobbiga är att jag bor på landet så jag kan inte ta mig någonstans då jag inte har bil.

Jag vill ju till stugan. Jag känner att jag måste rasta grannhunden. Det är så hemskt att han bara står bunden hela dagarna.

Snälla, hjälp mig at tänka klart. Hur ska jag göra?

Ush är det enda jag kan få fram. Jag gick ner två kg förra veckan och var så otroligt nöjd. Jag trodde att jag skulle fortsätta nedåt. Så fan heller. Jag har gått upp alt igen. Av den anledningen hatar jag att vara hos mamma. Bara för att alla andra i min familj på den här sidan är feta behöver väl inte jag vara det? Måste de dra med mig i fallet?

    Och i söndags åt jag massor. Pappa och hans fru såg bilder på mig och påpekade att jag var mager. Men det är inte sant. Jag är normalviktig vilket är i princip detsamma som att vara fet. Så de tryckte i mig en pizza efter det. Och fika! Jag orkar inte mer, är så trött på att alltid få jordens största bakslag så fort jag väl lyckas gå ner i vikt. Fan. Jag vill inte vara så här fet. Som tur är lyckas jag alltid vända igen innan jag passerar 70 kg. Den där sjuan är äcklig. Jag fattar inte att jag faktiskt har legat över 70 kg. Hur kunde jag tillåta mig det?

   Och en sak til. Åter igen denna mens. Jag hatar att vara tjej. För det första få jag så ont att jag bara vill lägga mig ner och dö utan att överdriva. För det andra äter jag som en gris och för det tredje går jag upp i vikt. Sug på den ni. Jag hatar när killar kommer och klagar över sina småkrämpor á la lätt förkylning. En kille har aldrig haft extrem mensverk. En kille vet inte vad riktig, skärande och svidande smärta verkligen innebär.

67,1 kg imorse! Trots att jag överåt igår så har jag gått ner i vikt sedan i förrgår. Visst det är bara två hg men ändå. Jag var helt övertygad om att jag skulle väga 68 igen. Trots det kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket jag hade gått ner om jag inte hade överätit igår. Då hade jag nästan varit på min gamla vikt till brölloppet som är idag. 66,6 kg är den gamla vikten jag pratar om. Jag vet att det är mycket och det är absolut inte mitt slutmål. Men jag känner att om jag kommer ner till 66,6 kg igen så kan jag lägga allt dåligt bakom mig och fokusera till 100% på vikten igen. Ända sedan jag gick upp i vikt igen har min motivation varit stendöd. Men nu känns det bra. Om man bortser från festen idag där jag kommer vara tvungen att äta mängder. :( Min kusin har ätstörda vänner och märker av minsta lilla tecken på mig. Sjutton också. Men men, jag ska fokusera på det som är bra. Vågen visar mindre, jag har inte spytt på flera månader och jag har inte skurit mig på flera månader. Toppen!