Jag har sabbat allt. I februari eller mars i år bestämde jag mig för att göra ett seriöst försök att sluta skära mig själv. Det har gått bra ändå fram tills nu. Nästan ett halvår utan skärande. Jag var så lycklig när jag tänkte på det och när jga såg hur ärren började blekna. En del av mina gamla ärr är nästan helt blekta. Men vad gör jag? I flera veckor har jag försökt ignorera och kämpa emot ångesten som helt oförklarligt växer sig allt starkare. Igår gick det inte längre. För första gången på länge tog ångesten överhanden och jag skar igen. Ett kort men djupt sår. Jag blir bara så sur på mig själv. Även om det var ett litet sår så betyder det att jag har misslyckats. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna hålla mig borta men än en gång måste jag börja dölja mina armar. Det värsta är att detta kan vara ett tecken på att jag snart börjar spy igen. För mig brukar det gå hand i hand. Men jag vill verkligen inte! Jag hade just brutit den onda cirkeln. Det känns till och med jobbigt att skriva detta då det inte är något jag vanligtvis pratar om men jag måste skriva av mig.

 

a

7 oktober 2008 19:08

Åh, jag trodde jag var den enda tjejen i världen som fortfarande skar sig. Det känns väldigt 2-3 år sedan och emo. Men jag kan inte sluta. Nu har jag bara gjort det några få gånger på detta året och inte på över ett halvår sedan, men ibland är begäret så otroligt starkt. Jag vet inte om jag någonsin kommer sluta...

http://perfektionist.bloggagratis.se

 

Hej jag vill helst va anonym

16 augusti 2014 09:24

Jag har varit där, skurit mej, försökt vara ren, återfall. Det suger ): men du klarar det, och du, snälla spy inte. Om du verkligen måste bli av med mat, TRÄNA! Att spy är för det första skit äckligt och för det andra förstör det dina tänder, och du vill inte ba gula äckliga tänder, right?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen har jag fått lite träning gjord. Har varit så totalt omotiverad och lat den senaste tiden. Anledningen till det är att jag har uppehåll från dansen. Dansen betyder allt för mig och min motivation dör när jag inte får göra det jag älskar. I v...

Idag visade vågen på 66,1 kg. Jag har alltså gått ned i vikt under de dagarna jag har varit ensam hemma. Jag visste väl att föräldrar bara ställer till viktnedgången. Jag har alltid sagt att den dagen jag flyttar hemifrån kommer bli det definitiva sl...

Ush, det var längesedan som jag kände mig så här äcklig. Jag hatar att vara hos farmor och farfar. Så fort jag åker dit blir jag gödd med massor av mat och fika. Idag åkte jag dit eftersom att jag ville träffa mig kära kusin som jag inte sett på läng...

Jag börjar med att be tusen gånger om ursäkt! Jag vet att jag har gjort det förr men jag känner att jag bara måste be om ursäkt för min inaktivitet. Det har nästan blivit en tvångstanke att jag måste ursäkta mig varje gång jag skriver i bloggen. Jag ...

Jag är så dålig på att skriva här för tillfället men jag har fullt upp nu under sommarlovet. Har egentligen inte så mycket att skriva. Allting går väldigt segt och vikten står väldigt stilla just nu. Men någonting bra har hänt. Mamma och min plastpap...